Birger Jarl föddes år 1210 (eller däromkring) och blev vid 38 års ålder jarl. Detta var han sedan fram till 1266 då han avled.
Med jarl menas ett ämbete som innebär att personer högt upp i en ätt fick ansvar för att styra över ett område i landet. En jarl kunde även vara den man som stod allra närmast kungen (dess högra hand) och i de fall som kungen behövde förmyndare kunde jarlen gå in och få detta uppdrag.
Tidiga uppdrag
Birger Jarl (Som egentligen hette Birger Magnusson) var även just förmyndare (1250-1251) åt sin son Valdemar. När sedan Valdemar kunde krönas till Kung år 1251 delades kungamakten mellan Birger och Valdemar.
Men detta var inte hans första uppdrag. Enligt den svenska historikern Dick Harrisson var det första uppdraget som Birger Jarl utförde en medling mellan munkarna i ett kloster i Nydala och bönder från Östbo Härad. En konflikt som var år 1238. Detta var alltså ett uppdrag som genomfördes innan han officiellt blev jarl men som pekar på att han redan tidigt ansågs vara kompetent för sitt kommande uppdrag. Samtidigt ska det sägas att vägen till jarlämbetet inte helt var fritt från våld. Uppenbarligen visste Birger vad han ville uppnå och var beredd att göra vad som krävdes för att nå dit.
Vägen till att bli Jarl
År 1222 dog Johan Sverkersson (Jarl från ätten Sverkersson). Han var då den sista i ätten Sverkersson och ända möjligheten blev att utse Erik Eriksson till kungakandidat. Detta från den Erikska äten. I och med att han var för ung styrdes allt i riket av ett riksråd. En av de som var medlem i detta råd var Knut Holmgersson. En man som inte ansåg att hans makt genom riksrådet räckte och som därför valde att avsätta den unga kungen efter sju år vid makten. Därmed hade Knut makten i landet.
När Knut dog (1234) fick Erik officiellt makten igen. Men fortfarande var det inte Erik som hade någon reell makt utan den låg hos jarlen och folkungen vid namn Ulf Fase. Historiker tror att Ulf Fase stod på Knuts Holmgerssons sida och därmed en person som knappast stödde Erik vid makten. Fase försvann från den politiska arenan kring 1247 och detta till stor sannolikhet på grund av Birger Magnusson. Birger stod på Eriks sida vid slaget vid Sparrsätra. I detta slag stod trupper från Erik på ena sidan tillsammans med trupper från Birger Magnusson mot Ulf Fase och trupper från Holmer Knutsson.
Efter kriget var Birger Jarl den som hade jarlämbetet i Sverige. Det var därmed han som i realitet styrde landet.