Innan den industriella revolutionen tog fart på riktigt i Sverige var pigor ett av de största yrkena i Sverige sett till antalet utövare. Yrket dominerades av kvinnor, som ofta anställdes när de var unga. Det fanns lite olika typer av pigor; de som arbetade i torpet med framförallt hemhjälp och städning och de som arbetade med mer lantligt arbete. Ju närmare torpet man arbetade desto högre status ansågs man ha.

Lönen för en piga var inte särskilt hög, inte i alla fall i form av pengar:

”Jag har 2 doller i veckan. Och man behöver ej att arbeta för en klädning ett halft år i Amerika som man får i Sverige.” skrev en svensk-amerikansk piga i ett brev till sin svenska kusin i början av 1900-talet.

Smalt yrkesutbud

Även om lönerna inte var särskilt höga, ännu lägre i Sverige får man anta, var karriärmöjligheterna för dåtidens kvinnor begränsade. Att hitta en annan anställning var lättare sagt än gjort. Lönen utgjordes dock inte i huvudsak av pengar utan snarare av kläder, husrum och mat.

Även möjligheten att stiga i graderna och bli en så kallad livtjänerska sågs som en fördel med arbetet och en slags kompensation för den låga lönen. Den allra högsta graden en piga kunde stiga till var husmamsell, som innebar att man var chef över hushållet direkt under husfrun.

Adelsherrgårdar betalade bröllop

En annan typ av kompensation för de pigor som arbetade vid adelsgårdar var att de fick sitt bröllop betalt av arbetsgivarna. Enligt seden skulle festligheterna hållas i herrgårdens festrum och hela familjen skulle också hjälpa till med bröllopet.

Seden har sin grund i att en adelsdam som arbetade som hovfröken fick sitt bröllop arrangerat hos och betalt av sin kungliga arbetsgivare. Att adeln, precis som kungen, också bekostade sitt tjänstefolks bröllop var ett tecken på en slags välgörenhet som var kutym för adelsfolk att visa gentemot sitt tjänstefolk.